Sparrow föddes mitt på sommaren vilket gjorde att hans hoppträning skulle börjat mitt i vintern, så det där med träning blev aldrig riktigt av. Vi debuterade och han kom imål inomhus och hoppade okej, sedan fick han följa med på en till tävling utan att jag hade tränat något hemma och då kändes det som om han verkligen visste vad han gjorde. Han hoppade med fin stil och marginal och där kom första pinnen genom vinst av klassen. Ända sedan den starten har Sparrow växt i mina ögon, han har så mycket energi i sig och hoppningen har han inga problem med. Han har en rejäl marginal när han hoppar och behärskar olika typer av hinder utan problem. Med tiden så börjar jag även inse att han är otroligt lik farfar Zeunerts. Han är otroligt glad och han hoppar verkligen med glädje. Han har så roligt att han kanske egentligen inte bryr sig jättemycket om hur det går, han är väldigt säker, men skulle det rasa någon bom så bryr han sig inte. Hans motto verkar vara fullt ös och oftast går det verkligen undan och speciellt i finalerna.